I lördags var det dags för den årliga Diplomeringen av kandidat- magister- och masterstudenter på Aula Nordica. Jag, som ordförande, skulle göra mitt första officiella framträdande då jag skulle dela ut diplom för bästa C- och D-uppsats, och hålla ett litet tal. Det gick förvånansvärt bra, om det var fysiskt möjligt att ge sig själv en high five (på korrekt sätt) så skulle jag gjort det efteråt, jag var nämligen en smula nervös innan. Men någon high five blev det inte, det blev istället en mingeldrink ute i brashörnan på Universum innan det var dags att sätta sig till bords. Det som är så kul med såna här tillställningar är det faktum att lärare, rektorer, studenter och föräldrar är samlade på samma ställe för en gångs skull - hur ofta händer det, förutom på skolavslutningarna i grundskolan? Det är märkligt det där, under högstadie- ch gymnasieperioden så skäms man så ruggigt mycket för sina föräldrar att man var beredd att stanna hemma om de skulle följa med på skolavslutningen, men nu har det helt plötsligt blivit väldigt trevligt att hänga med mamma och pappa. Häromdagen lyckades jag övertala mina förfäder att komma på diplomeringen nästa år, då jag tar min kandidat. Pappa uttryckte, något förvånad, "men, du har ju två år kvar?". Och jo, det har jag ju visserligen. Men det hör inte hit :)Jag och Johan Olsson var toastmasterpar under kvällen, och trots att vi råkat renovera bort våra HHUS-sångböcker i samband med ombyggnationen på E-puben, så gick det bra.
Kvällen slutade på Läkarvillan, dit vi cyklade i världens ruggigaste väder, iskalla händer och alldeles fel kläder. Klockan 5 satte jag nyckeln i låset här hemma, drack ett glas Resorb (tack gud för det) och slocknade. Att jag sedan sov till 2 dagen efter det.. ja.. så får det faktiskt vara ibland.
Som ett litet sidospår, som egentligen inte alls hör hit, så gillar jag Armani Code. Men som sagt, det var ett sidospår.
2 kommentarer:
Och fröken ordförande gjorde ett alldeles fenomenalt jobb som toastmaster måste jag säga. Det känns tryckt att lämna USBE för en termin, då det verkligen ser ut att kunna gå hur bra som helst. Kul också att du börjat blogga, det gör att en infosugen kille som jag kan få reda på vad som händer, medan man sitter på sin kammare i Tyskland och pluggar.
Fan vilket bra jobb du gör, fortsätt så här så är inte ens himmelen en gräns för hur långt du kan gå.
Hatten av, Johan
Jäklar vad glad jag blev av din kommentar, Johan! :) Tack så jättemycket! Du skötte dig också väldigt bra som toastmaster, fast det visste jag ju redan att du skulle göra :)
Skicka en kommentar