Tro det eller ej, men grupparbetet löste sig tillslut och vi sitter nu glada och nöjda på varsitt håll och skriver stödord och planerar presentationen. Jag har flängt runt som en tok och skrivit ut papper inför morgondagens ledningsmöte som ska hållas utomhus (trots att det i princip regnar småspik), tjuvätit en punchrulle och bläddrat igenom den supertjocka agendan inför morgondagens styrelsemöte på USBE. Som ordförande för studentföreningen HHUS sitter man nämligen med i styrelsen för Handelshögskolan i Umeå - vilket är otroligt lärorikt. Första gången jag och Khaldon, som är ordförande för utbildningsutskottet, skulle trippa iväg på USBE's styrelsmöte höll jag på att lägga benen på ryggen och dra därifrån. Jag var en smula nervös, precis som jag var för i princip allting precis där i början, under mina första veckor som ordförande. Som ung och hyfsat oerfaren har man en tendens att måla upp en bild av andra människor, som någon form av übermänniskor. Sedan inser man ju att folk på högre befattningar faktiskt äter, diskar, ibland tar på sig ett omaka par strumpor, går vilse, blir nervösa och gör andra saker som faktiskt är helt mänskliga. Den insikten slog ned som en bomb i min lilla hypernervösa tillvaro under mina första veckor på ordförandeposten, men nu tänker jag inte så mycket på det längre.
Ibland så flinar jag för mig själv och minns den tiden då min yngsta lillebror tyckte att jag var en supermänniska. Att vara storasyster har sina tjusningar, helt klart. Bortsett ifrån att man som äldsta barnet får pröva sina egna vingar, testa allting först av alla ungar och får bestämma rätt mycket, så får man en riktig glädjekick varje gång någon av de yngre syskonen uttrycker sin kärlek och frågar en om råd. Jag har förresten övertalat min yngsta bror att läsa till läkare, vilket i och för sig är underligt - ekonomi är ju det enda rätta. Men att rädda liv verkar ju också rätt ballt, kanske inte lika avancerat som att räkna p/e-tal och restvärden, men nästan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar