Förkylning och brännbollsyra

Så har då den första dagen av Brännbollsyran avklarats, undertecknad var visserligen inte där pga diverse grupparbeten och redovisningar i entreprenörskap, men det känns ju ändå sjukt kul! Jag måste dock säga att festen på Fysikgränd är sjukt överskattad, eller så var det bara jag som var på dåligt humör pga min förkylning som jag lyckats dra på mig. Visserligen är det ju kul att träffa folk, under yran lyckas man ju oftast springa in i personer man inte sett på år och dar. Men som sagt, jag var inte på topp. Jag kände mig som en gammal nucka när jag trippade hemåt redan vid 1-tiden, medan folk slog kullerbyttor på gräsmattorna, drack öl och dansade.

Det är ju sommarlov snart, hur underligt är inte det? Hur mycket jag än försöker vänja mig vid tanken så kan jag inte riktigt acceptera att jag om några ynka dagar ska låsa dörren till min lilla studentlägenhet, åka hem till familjen och försöka ta det lugnt i några veckor innan jag (förhoppningsvis) börjar jobba.

Det är inte mycket HHUS-aktiviteter som händer nu, när det bara är en dryg vecka kvar av terminen. Även om jag, och många andra, har tusentals idéer som bara väntar på att få bli verklighet, så är det inget man kan sätta igång nu. Men jag har en känsla av att sommaren kommer att bestå av mycket planering och organisering inför höstterminen - då är det nystart med en massa nya ettor och det ska bli fantastiskt kul. Nytt för i år är förresten att delar av insparken kommer att hållas på engelska, eftersom International Business Program även startar nu till hösten - de har ju tidigare haft intag på vårterminen. Sedan så kommer ju E-puben att ha nyöppning precis till insparken, eftersom den renoveras nu under sommaren.

Så mycket nytt! Aaah! Can't wait!

Kommentera mera!

Jag tror inte jag sagt det tidigare, så jag gör det nu; kommentera gärna mina inlägg! Ställ frågor om sådant som ni vill veta mer om eller är nyfikna på och kom med tips på sådant ni skulle vilja läsa om, så ordnar jag det.

You speak up, I fix. Ok?

Verksamhetsplan, visioner och mål.

Igår på styrelsmötet så diskuterade vi bland annat föreningens visioner och mål under det kommande året. Eftersom HHUS är en förening som byter styrelse varje år, så är kontinuiteten inte särskilt bra. En av de sakerna vi diskuterat mycket under just det ämnet, är vikten av att ha gemensamma mål - vi sitter bara som styrelse i ett år och då är det otroligt viktigt att alla är fokuserade och drar åt samma håll under dessa månader. Jag är ju en extrem strukturmänniska, som gärna vill ha allting i skriftlig form och ogillar luddiga formuleringar, så jag tänkte ta mig an den fantastiskt roliga uppgiften att skriva ett dokument/verksamhetsplan för mandatåret 08/09.

Av egen erfarenhet så vet jag att man, när man söker till ordförandeposten, har det ganska klart för sig vad man vill åstadkomma inom föreningen om man vinner och på vilket sätt man vill att föreningen ska uppfattas av medlemmarna. Jag har en vision och ett huvudmål; att driva en öppen förening, där vi knyter medlemmarna närmare oss. Luddigt? Eh, ja. Men det fina i kråksången, som min far skulle ha sagt, är att alla utskottsordföranden har idéer kring just sina respektive utskott och med deras hjälp kan den oerhört luddiga visionen brytas ned i konkreta delmål och handlingsplaner, som faktiskt kan utföras och uppnås.

budgetering, solsken och lite kärlek

Idag har hela styrelsen, efter stränga order från Carl som är ordförande i ekonomiutskottet (och alltså har stenkoll på föreningens ekonomi), gjort budgetar för det kommande året. Vi har flera gånger konstaterat det underliga i att vi pluggar ekonomi, och att flera av oss trots det är totalt oekonomiska. Tur att inte alla ska bli revisorer iallafall.

Budgetering är ju rätt intressant. Jag läste någonstans att allting tar 20% längre tid och kostar 20% mer än vad man från början räknar med, och det måste väl ändå ligga någon sorts sanning i det. Man får freestyla lite, och hellre ta i för mycket än för lite. Frida, min vice ordförande, är en riktig klippa när det gäller budgetar och tur är väl det.

Efter budgeteringen så satte vi oss och solade våra norrlandsbleka kroppar. Jag, Frida, Ida och Marie lyckades parkera oss på gräsmattan vid campusdammen efter ett mindre tumult som uppstod när Marie såg en spindel i gräset. Vi pratade om terminen som gått, den kommande sommaren och det underbara i att hitta människor som man studerat vid samma skola som i flera år, men aldrig förr lagt märke till.




Ett soligt campus, en glad Ida och en snuvig Frida.

Nöta ut oneliners? Check på den!

Vi i styrelsen har en tendens att nöta ut diverse uttryck, oneliners och skämt så till den milda grad att vi är nära på att göra varandra förbannade. Och vi gör det på ett sätt som får Horatio i CSI att blekna i jämförelse. Det börjar oftast med någon harmlös liten kommentar eller ett skämt som någon drar vid rätt tillfälle, alla skrattar och sedan är det igång. Det nöts till förbannelse, tills det inte finns en endaste liten beståndsdel kvar av uttrycket som är roligt längre.

Ett exempel är "Oh.. eh.. det är mycket nu". Det började som ett skämt, just därför att det är så otroligt löjligt med folk som på fullaste allvar använder det uttrycket. Petter sa en gång till mig: "Fia, lova mig att du aldrig någonsin använder det uttrycket på allvar" och jo, det lovade jag. Det här var när nya styrelsen precis hade tagit över och vi alla skulle lära känna varandra ordentligt. Vi käkade brunch, drack kaffe, käkade chokladrutor som Jonas bakat, diskuterade prioriteringar och stadgar, skrattade och sa med jämna mellanrum "Oh.. eh.. det är mycket nu". Det här blev så fruktansvärt uttjatat att det dog ut, i tysthet.

En annan favorit är "det där är optimalt" alternativt "det där är inte optimalt". Jag hakade upp mig fullständigt på detta uttryck, ända tills Jonathan frågade "Men Fia, vad är egentligen optimalt?". Och ja, eh. Vad är egentligen optimalt?

Nu har det dock blivit dags för en ny oneliner, nämligen "check på den!". Upphovsmakaren till detta alldeles fantastiska uttryck är Aline, som är ordförande i sociala utskottet. Det kan låta såhär: "Aline, har du ordnat budgeten ännu?", "Jaaadå! Check på den!", eller "Nu måste vi ju ändå få igång lite traditioner, eller?", "Traditioner? Check på den!"
Ja, ni fattar. Jag är en tapper kvinna.

Jomensåatteeh..

Sista styrelsemötet innan sommaren

Det känns otroligt skumt, imorgon har vi nämligen vårt sista styrelsmöte innan sommaren. Och innan dess ska jag på Näringslivsutskottets sista möte. Jag har inte riktigt fattat att det bara är en dryg vecka kvar innan alla åker hem, och det blir alldeles ofattbart tomt här i Umeå. Jag känner mig inte riktigt bekväm med tanken på att lämna allting; kontoret, lägenheten, vännerna, studierna. Vad hände med hösten, vintern och våren? Jag har totalt missat allt, jag blir fortfarande förvånad när jag tittar ut genom fönstret och ser att det inte ligger snö på backen. När blev det sommar?

Till helgen är det dags för Brännbollsyran - en helt fantastisk helg fylld med brännboll och fest. Ängarna borta vid Mariehem förvandlas till ett enormt folkhav och över hela Ålidhem råder ett kaos utan dess like. Jag hade aldrig besökt yran innan jag flyttade hit 2006, och jag blev minst sagt förvånad över hur galet det var.

Men gud vad jag ogillar avsked, och Brännbollsyran förknippar jag verkligen med avsked.

Förresten så är jag alldeles pirrig i magen av helt oförklarlig anledning. Kanske har någon form av vårkänslor lyckats fånga även mig? Det verkar inte bättre!

Pappa Stomberg?! HERREGUD!

I fredags satt jag, Ida och Frida och försökte mecka ihop vår 10-sidiga affärsplan inom Entreprenörskap, som ska vara inlämnad på tisdag. Marie var hemma, eftersom hennes pappa skulle komma på besök över helgen. Helt plötsligt får Ida ett sms "Är ni på skolan? Vi kanske tittar förbi en sväng!", och då bröt helvetet lös. Jag och Ida tittade på varandra med panik i blicken och utbrast "Pappa Stomberg! Herregud!", och sedan började vi panikstäda i det lilla grupprummet på Universum. Vi slängde allt godispapper, radade upp böckerna snyggt och prydligt, stängde ner allting förutom Word på våra laptops, satte oss rakryggade och väntade. Frida släntrade in efter ett tag, och frågade varför vi såg så stela ut. Det enda vi fick fram var "Pappa Stomberg!", varpå Frida utbrast "HERREGUUUUD!!", och började frenetiskt torka av skärmen på sin laptop och slänga ner diverse lösa papper i sin väska, sedan var hon tvungen att kontrollera så att frisyren var okej.

Sedan satt vi där, som tre tända ljus. Ida gick till och med så långt att hon lekte Lucia, ända tills Marie, hennes pojkvän och den omtalade Pappa Stomberg anlände. Vi svarade artigt på alla frågor, satt så rakryggade att det gjorde ont, och försökte se så änglalika ut som möjligt. När den omtalade Pappa Stomberg lämnade rummet drog vi alla en lättnadens suck. Till saken hör att Marie's pappa är något av ett fenomen, en myt, en legend. Han är en sån där pappa som man inte riktigt vet om han existerar på riktigt, han verkar vara alldeles för smart, proper och intelligent för att vara ett mänskligt väsen. Men det var han, i allra högsta grad.

Puh. Att träffa svärföräldrar är en piss i Mississippi i jämförelse.

som man bäddar får man ligga

Jag är inte den som brukar använda det uttrycket, men idag känns det som om det ligger väl till hands. Under den senaste månaden har jag haft rätt mycket att göra i skolan; B-uppsatsen, diverse PM, grupparbeten, redovisningar och annat trevligt, plus HHUS då. Hemma har jag bara varit för att sova och byta kläder, eller iallafall har det känts så. Det här har resulterat i att jag stökat ner ordentligt hemma i min lilla 24-kvadratare. Jag förundras ofta över hur man kan lyckas stöka ned så mycket på så liten yta, när man dessutom är hemma så sjukt sällan. Det är en sann konst. Jag är dessutom en person som verkligen ogillar när det är ostädat, därför känns det ju helt sjukt att jag lyckats bo i detta kaos under så lång tid.

Idag slog jag upp ögonen kl 10:00, och satte igång med något jag inte gjort på mycket, mycket länge, nämligen storstädning. Nu har jag flängt omkring här hemma i 5 timmar och lyckats dammsuga, dammtorka, skura, byta gardiner, diska, byta sängkläder och damma mattor. Nu ligger jag i soffan, helt utmattad, och väntar på att middagen ska bli färdig. Sedan ska jag ta itu med min rapport till tisdagens styrelsemöte.

Alla 9 personer i HHUS styrelse skriver varsin verksamhetsrapport inför varje styrelsemöte, där man berättar vad man gjort sedan det senaste styrelsmötet. Rapporterna skickas sedan ut till alla i styrelsen, så att man hela tiden håller sig uppdaterad om vad som händer i föreningen och så att man kan gå tillbaka och titta vad som hänt under året. Om det är någon som har gjort en resa eller närvarat på något evenemang för HHUS räkning så skriver man ofta en separat rapport om just det evenemanget, ett exempel är U9-konferenserna som jag och Khaldon åker på 3 ggr/termin.

digitalbög?

För några dagar sen köpte jag en ny mobil. Jag är sjukt nöjd, men något förvånad. I min ordlista finns nämligen ord som: 'digitalbög' och 'jävlar'.

'Jävlar' är väl ändå okej, det kan jag ju förstå. Men 'digitalbög'? Är det en homosexuell man som är digital? Eller en homosexuell man som gillar digitala prylar? Jag känner att jag måste reda ut det här.

Såhär borde livet vara när det är som sämst.

Kvällssolen lyser genom mina persienner, jag sippar på ett glas rosévin och ska snart cykla iväg till Nydala med min tappre vapendragare, tillika vice ordförande, Frida. Det är en märklig känsla som infinner sig i min kropp vid den här tiden på året; vetskapen om att ett år har gått och att det dröjer flera månader innan man får komma tillbaka till studentlivet gör mig både glad och lite vemodig på samma gång. Det här är ju livet, för mig, just nu. Det är ju här i Umeå som jag har mina hjärtevänner, min utbildning, mitt ordförandeskap. Det är här jag lever, och det känns konstigt att veta att jag snart ska åka härifrån. Dessutom känns det som om den här hemresan (eller 'hem', förresten, vad är egentligen 'hemma'?) kommer oerhört olägligt just i år.

Men, för att komma till tanken med rubriken, så; ja, såhär borde livet vara när det är som sämst. Solsken, underbara vänner, rosévin och iskalla Carlsberg, skratt och en otrolig massa utomhusfester!

Friday, I'm in love

.. inte riktigt kanske, men jag är alldeles sjukt glad över att det äntligen är helg! Det känns som om jag väntat en evighet på att få sova ut ordentligt, träffa mina vapendragare, fira kompisars födelsedagar och ta det lugnt. Jag ska snart cykla ner till stan och inhandla rosévin, jag ska bara mecka litegrann på vår affärsplan och lägga in nästa veckas möten i min kalender.

Nu är det helg!

Att pimpa en ordförande

Jag är slut som artist. Efter att ha suttit med näsan i "Affärsplattformen" och "Entreprenörskapets rötter" i några timmar, och försökt börja skriva på en affärsplan inför en redovisning nästa vecka känner jag mig som sju svåra år. Det enda jag egentligen skulle vilja ge mig på just nu är att försöka slå världsrekord i att sova, för just nu känns det som om jag faktiskt skulle kunna sova så som ingen sovit förr. Fast det har jag inte riktigt tid med.

På grund av tidsbrist så tänkte jag iallafall utföra en mindre makeover, projektet har jag valt att kalla "Att pimpa en ordförande", nästan som "Så tuktas en argbigga", fast inte riktigt. För att komma med i gamet igen tänkte jag kasta mig i duschen, reda ut tovorna i mitt hår, måla naglarna och smörja in mig med brun utan sol. Sedan är jag på gång igen, då är det dags för affärsplan och diverse möten.

Man måste göra så ibland, det är som Stenmark så fint uttryckte det: "det är bara att bryta ihop och komma igen". Nu tror jag ju visserligen inte att han syftade på att bli brunare och snyggare, men.. det är ju en tolkningsfråga.

Living on the edge

Just ni sitter jag ihopkurad i min lilla soffa med hypersnabb kaninpuls, vågar knappt röra mig av rädsla för att min granne på våningen under ska förstå att jag är hemma.

Min granne på våningen under är nämligen helt vansinnig. Vid första anblick verkar hon ok, men skenet bedrar. Hon är en sån som brassar på världens högsta musik rent spontant vid 00.30-snåret mitt i veckan, lever jävulen på helgerna och bygger sopberg utanför sin ytterdörr. Till saken hör att det är loftgångar här, och hon bor precis vid ingången till dessa, och man måste därför passera hennes dörr för att komma till trapphuset. Sjukt läskigt. Det värsta av allt är att hon är sur också. Otrevlighetsbarometern slår i topp.

Under våren slog denna granne någon form av rekord; utanför hennes ytterdörr stod inte mindre än 6 (!) soppåsar i en hel vecka. Då ringde jag hyresvärden och gnällde, som en sann villaägarkärring. Dagen efter var soporna borta och allt var frid och fröjd.

Tills nu. Nu har hon börjat tänja på gränserna igen, det började med en tidningstrave och sedan två soppåsar. Och folk råkar alltid stöta i dessa grejer när de passerar hennes dörr, och tillslut ligger skiten mitt ute i trapphuset. Jag stör i princip ihjäl mig på detta, och jag inser att jag innehar ett gäng kärringegenskaper, jag kommer förmodligen bli en sån där sur granne som står och spanar bakom gardinerna när jag blir gammal. Men hur som helst..

.. nyss trippade jag ned en våning, och sparkade ihop alla sopor, travar och påsar till ett litet berg som nu blockerar hela hennes ytterdörr. Nu väntar jag på någon sorts effekt; ett raseriutbrott, att hon ska mula min dörr, ta bort min "Ingen reklam, tack!"-skylt på brevinkastet. Man vet aldrig vad man kan vänta sig.

Fröken Ordförande, ständigt beredd på utmaningar, orädd för konflikter.
Living on the edge, så att säga.

USBE styrelsemöte

Idag trippade jag och Frida iväg till Samvetet, som är ett av USBE's sammanträdesrum, för att vara med på USBE's sista styrelsemöte innan sommaren. Det var en ruggigt tjock agenda som plöjdes igenom, och det är otroligt hur bra inblick man får i Handelshögskolans verksamhet när man sitter som ledamot i styrelsen. Mötena är ofta upplagda så att de första punkterna är ren formalia; val av justerare osv. Sedan finns ofta ett antal meddelanden eller korta informationspunkter, och sedan är det en punkt med information från HHUS då vi berättar vad som är aktuellt inom föreningen just nu, vad vi jobbar med och vilka planer vi har inför de kommande veckorna. Sedan avhandlas resten av punkterna, som kan vara alltifrån godkännande av nya kursplaner till att diskutera EQUIS-ackrediteringen.

USBE är ju en EQUIS-ackrediterad skola, vilket innebär att den är kvalitetssäkrad och håller erkänd internationell standard, god internationalisering och har ett omfattande näringslivssamarbete. I Sverige är endast 4 skolor EQUIS-ackrediterade; Handels i Umeå, Lund, Stockholm och Göteborg. EQUIS är dock inte något man har förevigt när man väl erhållit det, utan lärosätet omprövas med jämna mellanrum.

Det är spännande att se den slagkraft EQUIS och civilekonomexamensrätten har; söktrycket har som sagt stigit enormt på USBE om man jämför med föregående år. Antalet sökande har fördubblats på de flesta av civilekonomutbildningarna, förutom International Business Program där sökantalet stigit ännu mer än så. USBE har större andel av det ökade söktrycket till Handelshögskolorna än vad exempelvis Lund och Uppsala har, och det är ju helt otroligt bra.

HHUS goes korvgrillning

Jag mår prima, har precis kommit ut ur duschen där jag stått i ca en halvtimme för att tina upp min frusna lilla kroppshydda - det verkar aldrig bli riktigt varmt i Umeå, och efter ledningsmötet som hölls utomhus var jag förvandlad till en mänsklig istapp.

Ledningsmötet ja. Sjukt trevligt, givande och mysigt. Som jag tidigare nämnt så beslutade jag och Frida oss för att köra det sista ledningsmötet inför sommaren utomhus. Vi köpte på oss 80 grillkorvar med tillbehör, begav oss ned till källaren för att leta reda på sittunderlag och hittade då även tändvätska, grillbriketter och en säck ved, och begav oss till E-puben för att möta upp vår kära ledning. Sedan cyklade vi till ett mysigt litet ställe uppe på ett berg med utsikt över Umeå, gjorde upp en eld (läs: Carl och Jonas gjorde det. Jag är värdelös på att få eld på saker) och tog upp lite punkter inför sommaren.

Vi diskuterade bland annat U9, och på vilket sätt föreningen som helhet kan dra nytta av det samarbetet. Jag tror det är otroligt viktigt att alla får veta vad detta samarbete innebär, hur man kan dra nytta av de andra föreningarna och det samarbete vi har med dem samt vilket underbart forum för idéer det faktiskt är. Jag önskar att jag hade vetat mer om U9, när jag satt i ledningen förra året, så därför tycker jag det är av högsta vikt att informera om detta.

När jag var på ledarskapsutbildning på Öhrlings PWC i Linköping för några veckor sen så fick vi en uppgift som innebar att vi skulle intervjua varandra, för att lära känna varandra ordentligt. Vi körde en avkortad version av den övningen idag på ledningsmötet, och när alla hade intervjuat varandra fick man berätta lite kort vad man "läst mellan raderna" på personen man intervjuat. Det blev lite lovebombing, och sånt är ju alltid trevligt :)

sniff, sniff

Nu är det kväll igen, jag vet inte hur ni andra gör, men jag lyckas aldrig få dygnets 24 timmar att räcka till. Det finns så mycket jag vill göra - även om jag hinner ta det lugnt, knapra digestivekex och ligga och titta efter sprickor i taket, så önskar jag att dygnet hade fler timmar. Tänk typ.. 26 timmar. Då skulle jag kanske komma på nån schysst hobby, skaffa frimärkssamling eller börja sticka halsdukar.

Fast är det någon jag känner väl, så är det mig själv. Och jag är smärtsamt medveten om att jag, med min våldsamma tävlingsinstinkt, utmanar mig själv så till den milda grad att en hobby blir fullständigt utmattande. Jag har verkligen försökt; mamma har lärt mig sticka. Resultat? Jag vill sticka längst och snyggast på kortast tid. Jag började träna slalom. Resultat? Jag ville bli snabbast och bäst, men insåg att jag inte hade en sportslig chans och slutade därför.

Tur att jag är hundallergiker. Jag vill inte ens veta hur långt jag skulle kunna driva hobbyn att gå promenader med hunden, jag har en känsla av att det skulle bli oerhört jobbigt.


Vad gäller parfymen jag snackade om igår, så är läget oförändrat. Mmm. Ja, jag vet att det är fult att prata i gåtor, men några hemlisar ska jag väl få ha? Tss..

Söktrycket på USBE ökar!

Det märks att USBE fått både EQUIS-ackrediteringen och rätten att utfärda Civilekonomexamen, eller iallafall så vill jag gärna tro att det är pga detta som söktrycket har ökat så enormt på civilekonomutbildningarna här i Umeå. International Business Program har, enligt uppgifter, det tredje högsta sökantalet på hela Umeå Universitet - det är ju helt otroligt. Visserligen kan det bero på att IBP inte gjort någon intag sedan förra våren, eftersom de valde att lägga intaget på höstterminen istället, men jag tror att det till stor del beror på den höga kvalitet utbildningarna på USBE håller.

Som student, och ordförande för studentföreningen, är det otroligt kul att se att vår utbildning blir attraktiv, eftersom det även gör oss studenter mer attraktiva på arbetsmarknaden. Umeå står sig i den nationella konkurrensen, och ett bevis på detta är bl.a. vår fjärdeplats i SM i Ekonomi förra veckan.

Inom HHUS jobbar vi bl.a. med att se till att våra utbildningar fortsätter hålla den erkänt höga kvalitet de har idag, denna bevakning styrs genom Utbildningsutskottet och bedrivs både lokalt (genom att vi t.ex. sitter med i USBE styrelse) och nationellt (genom nätverket U9, som arbetar för utveckling, utbildning och utbyte mellan de 9 största ekonomutbildningarna i Sverige. U9-föreningarna är: Linköping, Uppsala, Umeå, Stockholm Handels, Stockholm Universitet, Växjö, Jönköping, Göteborg och Lund)

Ledningsmöte 2

Imorgon ska HHUS, som sagt, ha ledningsmöte. Detta blir det andra ledningsmötet jag och Frida (min tappra vice ordförande) håller i, och det är även det sista mötet då alla är samlade innan alla drar på sommarlov. Eftersom E-puben håller på att renoveras så kom vi på den briljanta idén att vara utomhus - detta var visserligen innan vädergudarna lackade ur och sänkte temperaturen till +3, men jag tror ändå det kan bli riktigt bra.

På agendan står korvgrillning, lite uppdateringar om vad som hänt i föreningen sedan det senaste ledningsmötet, och lite chill. Jag är totalt värdelös på att göra upp eld, så det tänkte jag överlåta till någon annan. Jag tror, ärligt talat, att jag är en sån person som skulle dö om jag råkade gå vilse i skogen. Jag är så fruktansvärt ohändig att jag borde få någon form av pris, jag är ett vandrande skämt i naturen.

Ökenklimat vs iskyla

Vi har fått ett nytt kontor! Helt fantastiskt! Perfekt läge! Snyggt som bara fan! Det är glasad ingång, kortläsare i dörren, perfekt utsikt över Café Tornet..

..och förbaskat, olidligt och alldeles förtvivlat varmt och kvavt.

I min lilla 24-kvadratare fryser jag ihjäl, och på kontoret förvandlas jag till en svettapa. Omväxling förnöjer.

Fröken Ordförande och supermänniskorna.

Tro det eller ej, men grupparbetet löste sig tillslut och vi sitter nu glada och nöjda på varsitt håll och skriver stödord och planerar presentationen. Jag har flängt runt som en tok och skrivit ut papper inför morgondagens ledningsmöte som ska hållas utomhus (trots att det i princip regnar småspik), tjuvätit en punchrulle och bläddrat igenom den supertjocka agendan inför morgondagens styrelsemöte på USBE. Som ordförande för studentföreningen HHUS sitter man nämligen med i styrelsen för Handelshögskolan i Umeå - vilket är otroligt lärorikt. Första gången jag och Khaldon, som är ordförande för utbildningsutskottet, skulle trippa iväg på USBE's styrelsmöte höll jag på att lägga benen på ryggen och dra därifrån. Jag var en smula nervös, precis som jag var för i princip allting precis där i början, under mina första veckor som ordförande. Som ung och hyfsat oerfaren har man en tendens att måla upp en bild av andra människor, som någon form av übermänniskor. Sedan inser man ju att folk på högre befattningar faktiskt äter, diskar, ibland tar på sig ett omaka par strumpor, går vilse, blir nervösa och gör andra saker som faktiskt är helt mänskliga. Den insikten slog ned som en bomb i min lilla hypernervösa tillvaro under mina första veckor på ordförandeposten, men nu tänker jag inte så mycket på det längre.

Ibland så flinar jag för mig själv och minns den tiden då min yngsta lillebror tyckte att jag var en supermänniska. Att vara storasyster har sina tjusningar, helt klart. Bortsett ifrån att man som äldsta barnet får pröva sina egna vingar, testa allting först av alla ungar och får bestämma rätt mycket, så får man en riktig glädjekick varje gång någon av de yngre syskonen uttrycker sin kärlek och frågar en om råd. Jag har förresten övertalat min yngsta bror att läsa till läkare, vilket i och för sig är underligt - ekonomi är ju det enda rätta. Men att rädda liv verkar ju också rätt ballt, kanske inte lika avancerat som att räkna p/e-tal och restvärden, men nästan.

Föds man till entreprenör?

Just nu sitter jag och min grupp och känner oss fullständigt hjärndöda - vi är några sekunder ifrån att slita av oss vårt hår och bränna upp det, ni känner förmodligen igen den känslan. Vi är strax färdiga med vår studentföreläsning i entreprenörskap och affärsutveckling, och tjusningen med grupparbeten är att det i princip alltid kör ihop sig på slutet - vilket det gjort nu. Trevligt, trevligt.

Hur som helst - temat vi ska basera vår föreläsning på är "entreprenörskapsutbildning" och huruvida man kan utbildas till att bli entreprenör, eller om det är något medfött. Som en sann HHUS-nörd kan jag inte låta bli att tänka på alla de projekt vi genomför inom föreningen, och hur detta stimulerar medlemmarna till att vara kreativa och nyskapande. Det är ju väldigt många arrangemang och evenemang inom HHUS som bedrivs i projektform; allt ifrån Insparken till European Tour drivs av projektledare med en tillhörande projektgrupp. När jag och Khaldon kom hem från senaste U9-konferensen var vi sjukt peppade och hade tusen idéer för nya projekt som vi hoppas på att kunna genomföra under vår mandatperiod. Det är förövrigt något som är sjukt frustrerande, att man har så många idéer som man (om man ska vara realistisk) inte har en sportslig chans att hinna genomföra på ett år. Man får helt enkelt plocka ut guldkornen och satsa rejält på dem, och det är ju bättre med kvalitet än kvantitet - fast jag vill ju gärna tro att allt vi gör blir sjukt högkvalitativt :)

Begränsningar, gaah vad tråkigt!

Diplomeringsbalen 2008

I lördags var det dags för den årliga Diplomeringen av kandidat- magister- och masterstudenter på Aula Nordica. Jag, som ordförande, skulle göra mitt första officiella framträdande då jag skulle dela ut diplom för bästa C- och D-uppsats, och hålla ett litet tal. Det gick förvånansvärt bra, om det var fysiskt möjligt att ge sig själv en high five (på korrekt sätt) så skulle jag gjort det efteråt, jag var nämligen en smula nervös innan. Men någon high five blev det inte, det blev istället en mingeldrink ute i brashörnan på Universum innan det var dags att sätta sig till bords. Det som är så kul med såna här tillställningar är det faktum att lärare, rektorer, studenter och föräldrar är samlade på samma ställe för en gångs skull - hur ofta händer det, förutom på skolavslutningarna i grundskolan? Det är märkligt det där, under högstadie- ch gymnasieperioden så skäms man så ruggigt mycket för sina föräldrar att man var beredd att stanna hemma om de skulle följa med på skolavslutningen, men nu har det helt plötsligt blivit väldigt trevligt att hänga med mamma och pappa. Häromdagen lyckades jag övertala mina förfäder att komma på diplomeringen nästa år, då jag tar min kandidat. Pappa uttryckte, något förvånad, "men, du har ju två år kvar?". Och jo, det har jag ju visserligen. Men det hör inte hit :)

Jag och Johan Olsson var toastmasterpar under kvällen, och trots att vi råkat renovera bort våra HHUS-sångböcker i samband med ombyggnationen på E-puben, så gick det bra.

Kvällen slutade på Läkarvillan, dit vi cyklade i världens ruggigaste väder, iskalla händer och alldeles fel kläder. Klockan 5 satte jag nyckeln i låset här hemma, drack ett glas Resorb (tack gud för det) och slocknade. Att jag sedan sov till 2 dagen efter det.. ja.. så får det faktiskt vara ibland.

Som ett litet sidospår, som egentligen inte alls hör hit, så gillar jag Armani Code. Men som sagt, det var ett sidospår.

All night long. Typ.

Det är ju trevligt det här, med att ligga i sängen och blogga en måndagnatt. Det här med att nystarta bloggen känns som en alldeles förträfflig idé, särskilt eftersom jag är en sådan person som måste skriva för att få ur mig saker. Jag har förövrigt, ofrivilligt, blivit en nattmänniska - när det hela började har jag ingen aning om.

Imorgon ska jag och Jonas, ordförande för Näringslivsutskottet inom HHUS, på kontraktsförhandlingar med våra samarbetsavtal. Avtalen löper över en tolvmånadersperiod, och varje vår/försommar är dag dags att förhandla om dem. Samarbetsavtalen reglerar hur HHUS och samarbetsföretagen ska agera mot varandra, vad vi erbjuder varandra och vad vi får i gengäld.

nystart!

Nu har den här bloggen legat och möglat ända sedan oktober, då min käre företrädare Petter skrev sitt sista inlägg. Jag, Fia Eriksson, tänkte nu damma liv i den här gamla bloggen och börja skriva om hur livet som ordförande funkar. När jag blev vald till ny ordförande för HHUS i mars fick jag genast en hel drös med kommentarer som "jaha, jaja.. då är det slutfestat för din del antar jag?".

- "Jasså du?", sa jag och köpte en till öl på E-puben. Fast någonstans där inne så oroade jag mig lite; hur ska en ordförande egentligen vara? Är det okej att sippa vin på fredagar, råka skicka sms till fel personer och ha dåliga dagar?

Efter ordentligt övervägande har jag insett att; ja, det är okej. Jag går in i det här så som jag är, och jag skulle inte kunna vara någon annan än mig själv. Jag är en sån som blir lite fnittrig när jag förväntas ha kavaj på mig, som är lite mörkrädd och är väldigt frispråkig. Jag är Fia, helt enkelt. Och så är jag ju förstås ordförande för HHUS under 08/09, vilket ju är alldeles förbaskat underbart.

Så, varsågoda; här får ni en inblick i mitt liv!