Jag är ju rätt glad, rent allmänt. Jag flinar, håller låda och lägger av ett asgarv minst.. 5 gånger om dagen iallafall. Men jag känner att jag skulle behöva att något riktigt roligt hände i min tillvaro, det rullar liksom bara på i en trivsam och trevlig lunk just nu. Inget fel med det, visserligen. Men jag vill att något ska hända!
Kom igen livet!
Nu kom jag att tänka på hur det är när man cyklar och blir uttråkad, och så funderar man över om man ska släppa händerna. Bara för att lura livet litegrann och få lite pirr i magen. Fast varje gång jag jag slås av den tanken så minns jag den där gången när jag var liten och fick den brillianta idén att släppa både händer och fötter när jag cyklade i en nedförsbacke, och det slutade med att jag låg nere i ett dike och storgrinade. Jag fick fläskläpp och skrapade upp ungefär allt som går att skrapa upp på min lilla kropp. Jag har fortfarande ett litet ärr vid överläppen.
Men det var ju ett sidospår.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar