snö, saknad och sommarlov

Jag har åkt hem till mina föräldrar i Gällivare och planerar att vara här i ungefär en månad, innan jag åker ner till Stockholm och jobbar. Att vara hemma hos mamma och pappa är en oerhört trevlig upplevelse; jag får maten serverad, behöver inte lyfta ett finger, kan sova så länge jag vill, spela biljard med min yngsta lillebror och bara.. vara. Jag har till och med börjat läsa skönlitteratur! Helt vansinnigt! Känner att jag verkligen tänjer på gränserna, living on the edge så att säga. Jag har börjat läsa "Chockdoktrinen" av Naomi Klein, och trots att jag inte kommit så långt ännu så tänker jag rekommendera er att läsa den. Helt fantastiskt intressant!

Jag saknar Umeå lite. Jag saknar HHUS, kontoret, lednings- och styrelsmötena och studierna. Sniff, sniff.

Jag har ännu inte funderat färdigt på om denna blogg ska uppdateras särskilt mycket under sommaren, det händer i princip ingenting i föreningen och jag vet inte om jag har tillräckligt med material för att roa er. Det händer inte så mycket här uppe i Lappland, så att säga :)

Jaha.. så det är typ.. sommarlov nu?

Jag är en oerhört tragisk människa. Jag kommer inte ihåg hur man gör när man är ledig - folk snackar om att skaffa en hobby och jag ser ut som ett frågetecken. Just nu sitter jag på HHUS kontor och försöker hitta på något som kan få tiden att gå; jag har sorterat papper, gått igenom mitt postfack, läst igenom U9-skolornas studenttidningar och stört Frida och Ida i deras hemtenta-skrivande. Jag skrev färdigt min hemtenta igårkväll och har varit så fruktansvärt uppe i varv sen dess. Nu är det sommarlov, hur konstigt är inte det? Under 3 månader kommer jag inte att få se skymten av en enda ur styrelsen eller ledningen, eller föreningen. HHUS är som ett litet barn - hur lämnar man ifrån sig ett litet, oskyldigt barn i 3 (!) månader? Det är ju omänskligt! Tur att jag ska skriva verksamhetsplanen under sommaren..

Det är lite ensamt här på kontoret, Carl kom in för ett tag sen och fixade lite fakturor men gick sedan rätt snabbt. Jag träffade Aline nere i entrén tidigare, hon svischade förbi som en galning. Det verkar som om de flesta lagt i högsta växeln för att bli färdiga med allt som har med studier att göra - jag kan ju bara se till mig själv, som speedade med hemtentan så till den milda grad att jag blev färdig två dygn innan deadline. Men nu ska jag försöka varva ner. Verkligen. Snart.

Här är förresten en bild på mig och Johan Olsson (vi som var toastmasterpar under Diplomeringsbalen) som underbara Inger på expeditionen har mailat till mig. Jag ser vansinnig ut, men det bjuder jag på. Jag var faktiskt lite nervis. Bilden är tagen i rummet bakom scenen, precis innan Diplomeringsceremonin skulle börja.