Jag är en sån där jobbig människa som alltid har något nytt projekt på gång, femtioelva järn i elden samtidigt och en himla massa idéer och visioner. Jag diskuterade det här med två av mina vänner, som är exakt likadana, och en av dem sa att hon irriterar sig så mycket på människor som säger saker som
"men har du inte lite väl mycket att göra?" och
"hur ska du hinna med allt?". Jag håller fullständigt med henne - jag är av den uppfattningen att man kan ha tusentals mål, drömmar och visioner.. för det gör ju att sannolikheten att åtminstone någon, eller några, av drömmarna blir verklighet är hyfsat stor. Har man sjukt många drömmar så ska det mycket till för att man ska misslyckas med varenda en - då har man extrem osis (
'osis' förresten, vilket underskattat ord).
Det enda som egentligen är negativt med just det här personlighetsdraget (ja, alltså, jag har ju andra egenskaper också - det hade ju blivit vansinnigt jobbigt annars) är att man aldrig kan finna ro. Jag höll på att klättra efter väggarna när jag åkte hem till mamma och pappa på sommarlov - jag skulle ju för tusan vara ledig i
en månad. Hur lyckas man med en sån sak när man är som en duracellkanin på speed? Det tog mig en vecka, och några väl valda ord från min arma moder, för att jag skulle inse att man faktiskt får vara ledig ibland och att det kan vara bra att "vila hjärnan" från idéer. Med den trevliga lilla bieffekten att man blir som en idéspruta när man sedan kommer igång igen, eeehh.
Jag är så ofattbart glad över att jag får vara ordförande för en förening där alla mer eller mindre delar den här egenskapen med mig. I princip varje dag föds en ny idé hos en medlem, och alla är genast peppade på att göra den till verklighet. Att vara verksam inom en ideell förening är en ständig kamp, men det är också en otrolig utmaning och när vi lyckas med de sakerna vi tar oss för, så är lyckoruset helt obeskrivligt.
Det här kommer att bli en bra höst, det känner jag på mig!
